Jävla skit
Känns som jag inte vet någonting , skallen känns tom och hur mycket jag än försöker att förstå. så förstår jag fan inte.. Jävla skit . Tankarna snurrar , problemet med dem är bara det att dom är tomma, kommer inte fram till vad jag tänker...
Vill gå ut, men det är för sent. men men, får väl gå ut imorgon eller någon annan dag, redan varit uta idag ändå.
Whatever that is bothering you, just try to deal with it and get real.
Vill gå ut, men det är för sent. men men, får väl gå ut imorgon eller någon annan dag, redan varit uta idag ändå.
Whatever that is bothering you, just try to deal with it and get real.
Just takes 8 letters to explain how you think ... I think anyway.
Thoughts
Skönt att skolan slutade tidigt idag, jobbigt att vara på skolan när man har feber =( Men nu är det bara torsdag & fredag kvar sen är det höstlov. =D Ska försöka träffa några "old friends" , samla energi och plugga lite kanske. Men jag får se hur det blir med det.. Så många vänner man har haft som man tappat kontakten med eller som man inte är vän med längre, människor som man saknar. Men man kan inte behålla alla vänner genom hela livet, vissa har man behövt glömma/ släppa taget om pga olika anledningar /orsaker, bland annat för att man vuxit ifrån varandra men även pga att dom fick dig att må sämre av olika anledningar.
Fick en konstig känsla för någon dag sedan, en känsla sen jag var 13år . Det kändes så underbart få uppleva den lyckliga och glada känslan igen, även fast det tyvärr bara varade i någon timma =(
Jag vet inte vad som är värst "Att kämpa i flera år och inte komma någonstans , och sen inse att det man kämpade för var bara slöseri på tid och energi" eller " Sluta kämpa och inte veta om det kunde blivit bättre om man fortsatte"?
Vet att jag inte ska tänka så, men kan inte låta bli, man tänker och drömmer om det, så det är svårt att inte tänka på det. Men jag ska inte ge upp, jag ska fortsätta, för vill verkligen inte såra dem som jag älskar, och dom som älskar mig (även fast jag vet att dom jag bryr mig om och "älskar" inte bryr sig om om jag ger upp eller inte. men sådana människor finns det alltid)
___________________________________________________________________________________
Nice that school ended early today, hard to be at the school when you have a fever = ( But now it's only Thursday and Friday left then it's autumn holiday. = D I'll try to meet some "old friends", get some new energy and maybe study a little. but I'll see how that goes .. So many friends you have had that you lost contact with or who you are not friends with anymore, people that miss. but you can not keep all friends through your whole life, some of them you had let go of because of various reasons / causes, among other things, and maybe because you have grown apart, but also because they made you feel worse for various reasons.
Got a weird feeling a few days ago, a feeling I had when I was 13 years old. It felt so wonderful to experience the happy and excited feeling again, even though it unfortunately only lasted one hour = (
I do not know what's worse "To fight for years and not getting anywhere, and then realize what you were fighting for was just a waste of time and energy" or "Stop fighting and not be able to know if it could have been better if you continued" ?
You know that I'm not supposed to think that way, but can not resist, I'm thinking and dreaming about it, so it's hard not to think about it. But I will not give up, I'll continue, really do not want to hurt those people I love and those who love me (even though I know that those people I care about and "love" does not really care if I give up or not., but such people are always there )
I just feel so confused
and I've been feeling lost for many many years
but I won't give up, because I will be stubborn ,
and I will find the light
and so I can follow it out of this shit.
tvärtom av hur jag kände för någon/några timmar sedan
Försökt sova, men det går inte. Allt snurrar, nu känner jag tvärtom av hur jag kände förut...
Allt känns mörkt, man tittar ut och det känns mörkare..
Försöker lyssna på musik, men det man fastnar för är ju det som kanske inte är så bra att lyssna på när man känner sig nere. Vet inte varför jag mår som jag mår, vet inte hur jag känner heller, känner mig varken glad eller ledsen, känner mer "ingenting" .
Lovat vännen att följa med till bussen imorgon innan skolan *suck* kanske blir sen till skolan, det vet jag inte ännu. Men men blir jag sen är det bara några minuter, måste ju "droppa " av tösen på dagis också.
Känns som jag tar på mig för mycket ansvar när det gäller tösen =|
Oftast jag som byter , kör vagnen, lagar mat m.m . Blir fan galen snart, jag vill hjälpa till men vart går gränsen till att hjälpa till egentligen, för när människor tar för givet att man ska göra saker som man egentligen inte ska göra utan som dom själva ska göra, ta hand om disken, laga mat till till barnet och den andra,rengöra hos kaninerna, plocka i och ur tvätt och torktumlare, ta fram nya kläder med större storlekar till tösen som hon kan ha som extrakläder på dagis och även hemma.
Vart går egentligen gränsen på vad och hur mycket man ska göra hemma hos en kompis och för en kompis?
Allt känns mörkt, man tittar ut och det känns mörkare..
Försöker lyssna på musik, men det man fastnar för är ju det som kanske inte är så bra att lyssna på när man känner sig nere. Vet inte varför jag mår som jag mår, vet inte hur jag känner heller, känner mig varken glad eller ledsen, känner mer "ingenting" .
Lovat vännen att följa med till bussen imorgon innan skolan *suck* kanske blir sen till skolan, det vet jag inte ännu. Men men blir jag sen är det bara några minuter, måste ju "droppa " av tösen på dagis också.
Känns som jag tar på mig för mycket ansvar när det gäller tösen =|
Oftast jag som byter , kör vagnen, lagar mat m.m . Blir fan galen snart, jag vill hjälpa till men vart går gränsen till att hjälpa till egentligen, för när människor tar för givet att man ska göra saker som man egentligen inte ska göra utan som dom själva ska göra, ta hand om disken, laga mat till till barnet och den andra,rengöra hos kaninerna, plocka i och ur tvätt och torktumlare, ta fram nya kläder med större storlekar till tösen som hon kan ha som extrakläder på dagis och även hemma.
Vart går egentligen gränsen på vad och hur mycket man ska göra hemma hos en kompis och för en kompis?
Jag vill ju hjälpa, men det känns fel att göra massa saker och sen blir det som att det är något man "Ska" göra, inte bara för att man vill vara snäll utan för att det har blivit så pass "inbrännt" så att det räknas som en självklarhet, även fast man har svårt att klara skolan och hålla ordning hemma.
Spelar ju ingen roll hur mycket man försöker förklara för människan så fattar hon inte.. *suck*
Gör mest saker för tösens skull, men även för hennes, men jag pallar inte. Att hjälpa till med tösen är rätt mycket det också.
Men vad gör man när man älskar någon?
man gör ju självklart det man kan för dem , även om det kanske gör att man "faller ner på botten" själv.
Spelar ju ingen roll hur mycket man försöker förklara för människan så fattar hon inte.. *suck*
Gör mest saker för tösens skull, men även för hennes, men jag pallar inte. Att hjälpa till med tösen är rätt mycket det också.
Men vad gör man när man älskar någon?
man gör ju självklart det man kan för dem , även om det kanske gör att man "faller ner på botten" själv.
Mörkt när man går, mörkt när man kommer hem...
Nu har jag inte skrivit på några månader.. Förlåt för det..
Nu har halva oktober månad gått, det är mörkt när man går på morgonen och det är mörkt när man kommer hem. Känns lite jobbigt att det ska vara så mörk hela tiden, speciellt när man sitter i skolan på dagarna och missar de få timmarna som det är ljust. Men det känns ändå lite mysigt på samma gång =P antar att det är svårt att bestämma sig, men man kan ju inte sitta och ha mysigt med värmeljus i ett rum om det inte är mörkt och det är ju faktiskt på vintern som man kan få det mörkast och mysigast.. Att bara kunna sitta inne med tända ljus och kolla på snön som fallar på andra sidan fönsterrutan.
De senaste månaderna har varit rätt så krångliga och svåra, ibland har det känns som man velat ge upp mer än allt annat, men det har man såklart inte gjort utan man har funnits sig själv "på benen "igen .. Förstår vad man menar med att "Man orkar mer än man tror" & "Du är starkare än du tror" men någon gång måste ju den orken också ta slut, eller?!
Sommaren har varit rätt ok, lite mycket regn och lite sol, men alla dagar kan ju inte va fina, för då uppskattar man ju dom inte. *fniss* Men jag tyckte dock lite synd om mamma, för när hon började jobba igen efter semestern så var det soligt och fint i 1-2 veckor , tyckte verkligen synd om henne. Men kanske att det blir en finare sommar nästa år =D man får väl hoppas i alla fall.
Har en kompis som hela tiden gnäller och tjajar, i samma ålder som mig, och många förväntar sig att jag ska finnas där för henne , och visste det gör jag utan att tveka, och jag finns där för hennes lilla tös också. Men jag är inte så pass stark just nu att jag orkar vara som en mamma till någon som är i samma ålder som mig . Känns som den personen borde kunna klara sig lite mer själv och förstå att jag behöver tid för mig själv också, men så är det tydligen inte. Om jag pratar om att jag funderar på att flytta så blir det bara " Betyder jag inget för dig längre?, Ska du lämna mig, och hur ska jag klara mig?" När en person är så pass "beroende " av dig så känns det inte så kul. Man vet inte vad man ska göra, och även fast man har förklarat " Du kväver mig, jag kan inte andas, jag måste få vara ensam, och du måste ge mig utrymme" och personen svarar "Jag är bara värdelös och jag är trött på att alla kommer in i mitt liv och sen bara försvinner" hmm har personen kanske tänkt på att de har blivit "kvävda"? att det kanske är personens beteende som har fått dom att lämna, för att de inte pallar mer?
Jag har sagt "Jag försöker att finnas här för dig så gott jag kan , och så mycket jag orkar" och till svar får man "vad menar du specifikt med här?!! Om du flyttar så finns du ju inte alls här!!"
Hur fan ska man få en person att förstå att man måste få "andas" ? Att jag inte kan bygga upp mig liv efter dem?
Har ni tips så får ni gärna berätta =)
Imorgon är det Måndag och sen är det bara denna veckan kvar av skolan sen får man 1 veckas höstlov, så otroligt skönt. Behöver verkligen lite lov, för att orka , för att få tid att hämta lite energi.
Ser fram emot denna vintern, brukar inte gilla vintrar, men denna känns på något sätt speciell, men jag vet dock inte varför , men jag vet att den kommer vara speciell på något sätt , dock vet jag inte om det är på ett positivt sätt eller ett negativt sätt, men det blir en överraskning =P
Nu vet jag inte längre vad jag ska skriva, har så mycket att skriva , men det känns som allt bara är huller om buller, så det är nog bäst att sluta skriva för tillfället, så det inte blir ännu mer snurrigt. kanske blir ett till inlägg senare ikväll =) Ska i alla fall försöka blogga oftare från och med nu
Kram till er alla som känner att ni behöver en i vinterkylan =D och hoppas ni får en underbar söndagkväll
Nu har halva oktober månad gått, det är mörkt när man går på morgonen och det är mörkt när man kommer hem. Känns lite jobbigt att det ska vara så mörk hela tiden, speciellt när man sitter i skolan på dagarna och missar de få timmarna som det är ljust. Men det känns ändå lite mysigt på samma gång =P antar att det är svårt att bestämma sig, men man kan ju inte sitta och ha mysigt med värmeljus i ett rum om det inte är mörkt och det är ju faktiskt på vintern som man kan få det mörkast och mysigast.. Att bara kunna sitta inne med tända ljus och kolla på snön som fallar på andra sidan fönsterrutan.
De senaste månaderna har varit rätt så krångliga och svåra, ibland har det känns som man velat ge upp mer än allt annat, men det har man såklart inte gjort utan man har funnits sig själv "på benen "igen .. Förstår vad man menar med att "Man orkar mer än man tror" & "Du är starkare än du tror" men någon gång måste ju den orken också ta slut, eller?!
Sommaren har varit rätt ok, lite mycket regn och lite sol, men alla dagar kan ju inte va fina, för då uppskattar man ju dom inte. *fniss* Men jag tyckte dock lite synd om mamma, för när hon började jobba igen efter semestern så var det soligt och fint i 1-2 veckor , tyckte verkligen synd om henne. Men kanske att det blir en finare sommar nästa år =D man får väl hoppas i alla fall.
Har en kompis som hela tiden gnäller och tjajar, i samma ålder som mig, och många förväntar sig att jag ska finnas där för henne , och visste det gör jag utan att tveka, och jag finns där för hennes lilla tös också. Men jag är inte så pass stark just nu att jag orkar vara som en mamma till någon som är i samma ålder som mig . Känns som den personen borde kunna klara sig lite mer själv och förstå att jag behöver tid för mig själv också, men så är det tydligen inte. Om jag pratar om att jag funderar på att flytta så blir det bara " Betyder jag inget för dig längre?, Ska du lämna mig, och hur ska jag klara mig?" När en person är så pass "beroende " av dig så känns det inte så kul. Man vet inte vad man ska göra, och även fast man har förklarat " Du kväver mig, jag kan inte andas, jag måste få vara ensam, och du måste ge mig utrymme" och personen svarar "Jag är bara värdelös och jag är trött på att alla kommer in i mitt liv och sen bara försvinner" hmm har personen kanske tänkt på att de har blivit "kvävda"? att det kanske är personens beteende som har fått dom att lämna, för att de inte pallar mer?
Jag har sagt "Jag försöker att finnas här för dig så gott jag kan , och så mycket jag orkar" och till svar får man "vad menar du specifikt med här?!! Om du flyttar så finns du ju inte alls här!!"
Hur fan ska man få en person att förstå att man måste få "andas" ? Att jag inte kan bygga upp mig liv efter dem?
Har ni tips så får ni gärna berätta =)
Imorgon är det Måndag och sen är det bara denna veckan kvar av skolan sen får man 1 veckas höstlov, så otroligt skönt. Behöver verkligen lite lov, för att orka , för att få tid att hämta lite energi.
Ser fram emot denna vintern, brukar inte gilla vintrar, men denna känns på något sätt speciell, men jag vet dock inte varför , men jag vet att den kommer vara speciell på något sätt , dock vet jag inte om det är på ett positivt sätt eller ett negativt sätt, men det blir en överraskning =P
Nu vet jag inte längre vad jag ska skriva, har så mycket att skriva , men det känns som allt bara är huller om buller, så det är nog bäst att sluta skriva för tillfället, så det inte blir ännu mer snurrigt. kanske blir ett till inlägg senare ikväll =) Ska i alla fall försöka blogga oftare från och med nu
Kram till er alla som känner att ni behöver en i vinterkylan =D och hoppas ni får en underbar söndagkväll
