tvärtom av hur jag kände för någon/några timmar sedan
Försökt sova, men det går inte. Allt snurrar, nu känner jag tvärtom av hur jag kände förut...
Allt känns mörkt, man tittar ut och det känns mörkare..
Försöker lyssna på musik, men det man fastnar för är ju det som kanske inte är så bra att lyssna på när man känner sig nere. Vet inte varför jag mår som jag mår, vet inte hur jag känner heller, känner mig varken glad eller ledsen, känner mer "ingenting" .
Lovat vännen att följa med till bussen imorgon innan skolan *suck* kanske blir sen till skolan, det vet jag inte ännu. Men men blir jag sen är det bara några minuter, måste ju "droppa " av tösen på dagis också.
Känns som jag tar på mig för mycket ansvar när det gäller tösen =|
Oftast jag som byter , kör vagnen, lagar mat m.m . Blir fan galen snart, jag vill hjälpa till men vart går gränsen till att hjälpa till egentligen, för när människor tar för givet att man ska göra saker som man egentligen inte ska göra utan som dom själva ska göra, ta hand om disken, laga mat till till barnet och den andra,rengöra hos kaninerna, plocka i och ur tvätt och torktumlare, ta fram nya kläder med större storlekar till tösen som hon kan ha som extrakläder på dagis och även hemma.
Vart går egentligen gränsen på vad och hur mycket man ska göra hemma hos en kompis och för en kompis?
Allt känns mörkt, man tittar ut och det känns mörkare..
Försöker lyssna på musik, men det man fastnar för är ju det som kanske inte är så bra att lyssna på när man känner sig nere. Vet inte varför jag mår som jag mår, vet inte hur jag känner heller, känner mig varken glad eller ledsen, känner mer "ingenting" .
Lovat vännen att följa med till bussen imorgon innan skolan *suck* kanske blir sen till skolan, det vet jag inte ännu. Men men blir jag sen är det bara några minuter, måste ju "droppa " av tösen på dagis också.
Känns som jag tar på mig för mycket ansvar när det gäller tösen =|
Oftast jag som byter , kör vagnen, lagar mat m.m . Blir fan galen snart, jag vill hjälpa till men vart går gränsen till att hjälpa till egentligen, för när människor tar för givet att man ska göra saker som man egentligen inte ska göra utan som dom själva ska göra, ta hand om disken, laga mat till till barnet och den andra,rengöra hos kaninerna, plocka i och ur tvätt och torktumlare, ta fram nya kläder med större storlekar till tösen som hon kan ha som extrakläder på dagis och även hemma.
Vart går egentligen gränsen på vad och hur mycket man ska göra hemma hos en kompis och för en kompis?
Jag vill ju hjälpa, men det känns fel att göra massa saker och sen blir det som att det är något man "Ska" göra, inte bara för att man vill vara snäll utan för att det har blivit så pass "inbrännt" så att det räknas som en självklarhet, även fast man har svårt att klara skolan och hålla ordning hemma.
Spelar ju ingen roll hur mycket man försöker förklara för människan så fattar hon inte.. *suck*
Gör mest saker för tösens skull, men även för hennes, men jag pallar inte. Att hjälpa till med tösen är rätt mycket det också.
Men vad gör man när man älskar någon?
man gör ju självklart det man kan för dem , även om det kanske gör att man "faller ner på botten" själv.
Spelar ju ingen roll hur mycket man försöker förklara för människan så fattar hon inte.. *suck*
Gör mest saker för tösens skull, men även för hennes, men jag pallar inte. Att hjälpa till med tösen är rätt mycket det också.
Men vad gör man när man älskar någon?
man gör ju självklart det man kan för dem , även om det kanske gör att man "faller ner på botten" själv.
Kommentarer
Trackback
