Lever i en värld med två familjer <3 Nina Olofsson

My tears are always there, they may not always be visible, but my soul is crying.

I just want them to stop :(

Nyligen hemkommen från mamma, efter att ha träffat syrran och känt på bäbismagen ..

Är deppig idag vet inte vad det är, känns bara som jag vill sätta mig i ett mörkt rum med hög musik och gråta.

Allt känns så meningslöst ibland så det är hemskt . Folk tror , folk snackar skit men de kommer aldrig fram till personen det handlar om och frågar om de dem hört är sant. Nej de bara tar förgivet att det är så bara för att ryktet säger så.

Du förstår inte varför jag beter mig så som jag gör emot dig, men du kanske borde tänka på vad du gjort mig. Det går inte prata med dig och du är inte samma person som du var förut, visst alla ändras. Det känns som du tar mig för givet och bara tror att det jag ska göra de du vill att jag ska göra, jag gör ofta som du vill. Och hela tiden så kommer du med dumma kommentarer , jag vet att jag sårat dig  och jag försöker verkligen att göra mitt bästa för att du ska få förtroende för mig igen, men det betyder inte att du ska behandla mig som du gör.

Känns som om det jag skriver är bara skit, men det är så jag känner men långt ifrån allt.

Det är ingen direkt struktur i det jag skriver, men jag tror de flesta förstår vad jag menar.

Känns som jag lever i två olika världar , den ena världen är motsatsen till den andra .

There is no structure in what I write, but I think most people understand what I mean.

Feels like I'm living in two worlds, one world is the opposite of the other.

Hatar verkligen att drömma mardrömmar, för ibland känns de så verkliga.

Var ute med 2 personer. En kille och en tjej och deras barn som inte kan ha varit ens 1år. Vi gick igenom en skog och var tvungen att gå på små stigar och små broar då, men efter att vi hade gått ett tag så stannade vi och vilade. Vi turades om att bära barnet eftersom vi varken hade bärsele eller vagn. Efter en stund skulle vi gå igen och vi tog packningen och denna gång var det min tur att bära barnet.  Efter att vi hade gått några timmar så stannade vi för att sova eftersom det var kväll och barnet och vi andra var trötta. På morgonen efter så packade vi ihop våra saker och släckte elden när vi skulle gå så hade mamman till barnet ont i ryggen och vi beslutade oss för att jag och "pappan" till barnet skulle turas om att bära barnet eftersom mamman inte kunde då hon hade så pass ont. Vi gick ett tag och stannade med jämna mellanrum för att Hon skulle få vila, medan jag vi bytte så han eller jag fick bära barnet. efter några timmar var det min tur att bära barnet igen och efter kanske 1-2 timmar så kommer vi fram till en lång bro bara det att när vi skulle gå över bron så hade man väldigt liten plast att gå på för det var stora hål i mitten av bron och på sidorna fanns det inga räcken. Vi klarade att komma över och jag gick sist då jag hade barnet . Men efter att vi hade gått ett tag till så kommer vi till en likadan bro igen och då byter vi så han får bära barnet och jag tar lite av hans packning. När vi kommit lite mindre än halva bron så tappar han balansen och tappar barnet, jag ser att barnet på något sätt håller sig fast i en bjälke.  han och jag tittar förskräkt på varandra och sedan på barnet och vi ska just ta barnet då hon bara säger att det är ingen fara det finns inget att göra för att rädda h*n . Pappan till barnet kollar på henne, verkar lyssna på henne, jag hukar mig ner för att kunna sträcka ner handen och försöker  greppa barnets kläder, men just när jag nästan får tag om barnet så faller h*n ner i det mörka stupet som aldrig verkar ta slut. =(

Jag vaknade och satte mig upp i sägen och var kallsvettig sen tog det någon timma innan jag somnade igen och då var det ju tydligen dax för nästa mardröm men det orkar jag inte skriva om just nu så jag kanske gör det senare eller en annan dag .