Mörkt när man går, mörkt när man kommer hem...
Nu har jag inte skrivit på några månader.. Förlåt för det..
Nu har halva oktober månad gått, det är mörkt när man går på morgonen och det är mörkt när man kommer hem. Känns lite jobbigt att det ska vara så mörk hela tiden, speciellt när man sitter i skolan på dagarna och missar de få timmarna som det är ljust. Men det känns ändå lite mysigt på samma gång =P antar att det är svårt att bestämma sig, men man kan ju inte sitta och ha mysigt med värmeljus i ett rum om det inte är mörkt och det är ju faktiskt på vintern som man kan få det mörkast och mysigast.. Att bara kunna sitta inne med tända ljus och kolla på snön som fallar på andra sidan fönsterrutan.
De senaste månaderna har varit rätt så krångliga och svåra, ibland har det känns som man velat ge upp mer än allt annat, men det har man såklart inte gjort utan man har funnits sig själv "på benen "igen .. Förstår vad man menar med att "Man orkar mer än man tror" & "Du är starkare än du tror" men någon gång måste ju den orken också ta slut, eller?!
Sommaren har varit rätt ok, lite mycket regn och lite sol, men alla dagar kan ju inte va fina, för då uppskattar man ju dom inte. *fniss* Men jag tyckte dock lite synd om mamma, för när hon började jobba igen efter semestern så var det soligt och fint i 1-2 veckor , tyckte verkligen synd om henne. Men kanske att det blir en finare sommar nästa år =D man får väl hoppas i alla fall.
Har en kompis som hela tiden gnäller och tjajar, i samma ålder som mig, och många förväntar sig att jag ska finnas där för henne , och visste det gör jag utan att tveka, och jag finns där för hennes lilla tös också. Men jag är inte så pass stark just nu att jag orkar vara som en mamma till någon som är i samma ålder som mig . Känns som den personen borde kunna klara sig lite mer själv och förstå att jag behöver tid för mig själv också, men så är det tydligen inte. Om jag pratar om att jag funderar på att flytta så blir det bara " Betyder jag inget för dig längre?, Ska du lämna mig, och hur ska jag klara mig?" När en person är så pass "beroende " av dig så känns det inte så kul. Man vet inte vad man ska göra, och även fast man har förklarat " Du kväver mig, jag kan inte andas, jag måste få vara ensam, och du måste ge mig utrymme" och personen svarar "Jag är bara värdelös och jag är trött på att alla kommer in i mitt liv och sen bara försvinner" hmm har personen kanske tänkt på att de har blivit "kvävda"? att det kanske är personens beteende som har fått dom att lämna, för att de inte pallar mer?
Jag har sagt "Jag försöker att finnas här för dig så gott jag kan , och så mycket jag orkar" och till svar får man "vad menar du specifikt med här?!! Om du flyttar så finns du ju inte alls här!!"
Hur fan ska man få en person att förstå att man måste få "andas" ? Att jag inte kan bygga upp mig liv efter dem?
Har ni tips så får ni gärna berätta =)
Imorgon är det Måndag och sen är det bara denna veckan kvar av skolan sen får man 1 veckas höstlov, så otroligt skönt. Behöver verkligen lite lov, för att orka , för att få tid att hämta lite energi.
Ser fram emot denna vintern, brukar inte gilla vintrar, men denna känns på något sätt speciell, men jag vet dock inte varför , men jag vet att den kommer vara speciell på något sätt , dock vet jag inte om det är på ett positivt sätt eller ett negativt sätt, men det blir en överraskning =P
Nu vet jag inte längre vad jag ska skriva, har så mycket att skriva , men det känns som allt bara är huller om buller, så det är nog bäst att sluta skriva för tillfället, så det inte blir ännu mer snurrigt. kanske blir ett till inlägg senare ikväll =) Ska i alla fall försöka blogga oftare från och med nu
Kram till er alla som känner att ni behöver en i vinterkylan =D och hoppas ni får en underbar söndagkväll
Nu har halva oktober månad gått, det är mörkt när man går på morgonen och det är mörkt när man kommer hem. Känns lite jobbigt att det ska vara så mörk hela tiden, speciellt när man sitter i skolan på dagarna och missar de få timmarna som det är ljust. Men det känns ändå lite mysigt på samma gång =P antar att det är svårt att bestämma sig, men man kan ju inte sitta och ha mysigt med värmeljus i ett rum om det inte är mörkt och det är ju faktiskt på vintern som man kan få det mörkast och mysigast.. Att bara kunna sitta inne med tända ljus och kolla på snön som fallar på andra sidan fönsterrutan.
De senaste månaderna har varit rätt så krångliga och svåra, ibland har det känns som man velat ge upp mer än allt annat, men det har man såklart inte gjort utan man har funnits sig själv "på benen "igen .. Förstår vad man menar med att "Man orkar mer än man tror" & "Du är starkare än du tror" men någon gång måste ju den orken också ta slut, eller?!
Sommaren har varit rätt ok, lite mycket regn och lite sol, men alla dagar kan ju inte va fina, för då uppskattar man ju dom inte. *fniss* Men jag tyckte dock lite synd om mamma, för när hon började jobba igen efter semestern så var det soligt och fint i 1-2 veckor , tyckte verkligen synd om henne. Men kanske att det blir en finare sommar nästa år =D man får väl hoppas i alla fall.
Har en kompis som hela tiden gnäller och tjajar, i samma ålder som mig, och många förväntar sig att jag ska finnas där för henne , och visste det gör jag utan att tveka, och jag finns där för hennes lilla tös också. Men jag är inte så pass stark just nu att jag orkar vara som en mamma till någon som är i samma ålder som mig . Känns som den personen borde kunna klara sig lite mer själv och förstå att jag behöver tid för mig själv också, men så är det tydligen inte. Om jag pratar om att jag funderar på att flytta så blir det bara " Betyder jag inget för dig längre?, Ska du lämna mig, och hur ska jag klara mig?" När en person är så pass "beroende " av dig så känns det inte så kul. Man vet inte vad man ska göra, och även fast man har förklarat " Du kväver mig, jag kan inte andas, jag måste få vara ensam, och du måste ge mig utrymme" och personen svarar "Jag är bara värdelös och jag är trött på att alla kommer in i mitt liv och sen bara försvinner" hmm har personen kanske tänkt på att de har blivit "kvävda"? att det kanske är personens beteende som har fått dom att lämna, för att de inte pallar mer?
Jag har sagt "Jag försöker att finnas här för dig så gott jag kan , och så mycket jag orkar" och till svar får man "vad menar du specifikt med här?!! Om du flyttar så finns du ju inte alls här!!"
Hur fan ska man få en person att förstå att man måste få "andas" ? Att jag inte kan bygga upp mig liv efter dem?
Har ni tips så får ni gärna berätta =)
Imorgon är det Måndag och sen är det bara denna veckan kvar av skolan sen får man 1 veckas höstlov, så otroligt skönt. Behöver verkligen lite lov, för att orka , för att få tid att hämta lite energi.
Ser fram emot denna vintern, brukar inte gilla vintrar, men denna känns på något sätt speciell, men jag vet dock inte varför , men jag vet att den kommer vara speciell på något sätt , dock vet jag inte om det är på ett positivt sätt eller ett negativt sätt, men det blir en överraskning =P
Nu vet jag inte längre vad jag ska skriva, har så mycket att skriva , men det känns som allt bara är huller om buller, så det är nog bäst att sluta skriva för tillfället, så det inte blir ännu mer snurrigt. kanske blir ett till inlägg senare ikväll =) Ska i alla fall försöka blogga oftare från och med nu
Kram till er alla som känner att ni behöver en i vinterkylan =D och hoppas ni får en underbar söndagkväll
Kommentarer
Trackback
