Medina Stulen Själ
Någonstans i landet där, på andra sidan vattnet föddes ett nytt liv till världen och jag svär hon var så vacker.
Fattigdomen gjorde att föräldrarna gjorde att de knackade på dörren till ett hem försvann lämna henne själv på trappen.
Sent på natten, det är kallt allt man hör är babyn's skrik, dörren öppnas sakta upp till hennes nya liv.
Där tog de hand om henne, fast inte på det sättet vi är vana vid, i hennes värld la de en hand på henne.
Hon växte upp och när hon fatta bättre rymde hon.
Bodde på olika platser i staden underjord.
Hon förstod att det fanns två val och när hon gör det kan hon inte ändra sig, hon valde då att sälja sig.
Fanns inget kvar i hennes tårkanal när han var klar.
Tog på sig byxorna och rörde sig mot nästa karl.
Då träffa hon mannen som lova henne bättre dar om hon bara följde med över till Sverige och gjorde som han sa.
Hon domna av och vaknade upp i ett rum, med en gubbe över sig hon ville skrika men kände sig stum.
Försökte ta sig ut men dörren var låst inne från, hon blev då tvingad att ta kund efter kund i ett år.
Timmar gick men det kändes som en sekund, och kroppen var sjukt smal fastän huvudet var tungt.
Hon tog sönder hennes täcke och forma det till ett rep som hon fäste runt sin hals bad en bön och hoppa ner.
Refreng #2
Berövad på sin frihet,
tagen mot sin vilja
ännu en stulen själ.
De gjorde henne illa,
hon blev tvingad iväg
hon blev en stulen själ.
Alibi
December, Vietnam, mamma gråter sig till sömns.
De kidnappa hennes barn, en liten pojke så ung.
Hon som hade väntat i år på att bli gravid.
Och när hon äntligen blev välsignad så tog de henne liv.
Tagen till Sverige, adopterat av ett par.
Växte upp som vilket barn som helst, sprallig och glad.
Han döptes till Jan, växte upp utanför stan.
Nyss fyllde 13, allt förändrades den dan.
För den natten vakna han upp av hans far.
Nått kändes konstigt, varför tog han mig där bak?
Snälla sluta, det känns inte bra.
Men farsan han blev lack och börja dela ut slag.
Nästa morgon var kylan extra hård.
Han var förvirrad, rädd och full med sår.
Kunde knappt stå, benen var svaga.
Tårarna rann och han kunde knappt tala.
Det blev början till slutet för Jan.
Pappa gjorde honom illa varje natt, han blev svag.
Året passera och ett år hade gått.
Gnistan var släckt och det fanns inget hopp.
Hösten passera och vintern var här.
Förtvivlad och ledsen gav han sig iväg.
Han närmar sig rälsen och där kom tåget.
En sista tår föll innan han la sig på spåret.
Refreng #5
Berövad på sin frihet,
tagen mot sin vilja,
ännu en stulen själ.
De gjorde henne illa,
hon blev tvingad iväg,
hon blev en stulen själ.
