Patetiskt men sant.
Nu har vi varit på lunch men kunde knappt äta , mår bara så illa vill spy orkar svälja det gång efter gång.

Sov inge bra i natt och det verkar som att det blir nationella i engelska imorgon. Sitter i fiket och funderar, alla tankar snurrar och det är ganska mycket folk. Såren på armen svider men inte lika mycket som det svider och gör ont i själen. "Du" förstår inte hur mycket deras ord sårar du kanske inte förstår , men dom sårar mig så otroligt mycket . Jag kanske inte är den personen som du vill att jag ska vara, och jag vill inte vara den jag är och jag önskar jag kunde vara den person som du vill jag ska vara men jag kan inte. Du säger att jag inte lyssnar, du säger att jag inte litar på dig. Kanske inte har gjort mig förtjänt av en kram, men jag behöver den. Jag kännerm mig trygg med dig. Men jag är värdelös och jag är inte värd att ha dig i mitt liv.
Min sorg och min smärta sitter i både själ och hjärta, om ni visste hur ont det gör kanske ni skulle förstå, Jag skär mina sår för att slippa den verkliga smärtan. Men ni tror det bara är för att jag vill ha uppmärksamhet men det är inte så. Om jag hade fått bestämma så hade jag inte funnits nu, men jag vill inte såra er, jag vet hur det är att bli sårad och jag vill inte såra någon. Visst det kanske jag gör och jag vet inte om det är bättre att ta mitt liv och såra er EN gång, istället för att såra er flera gånger om. Vill göra det som sårar er minst. Men jag vet inte vad det är för jag vill inte såra er överhuvetaget egentligen men det spelar ingen roll hur jag än försöker så sårar jag. Många kanske tycker detta är Patetiskt men detta är hur jag känner.
Ni säger att "Det är bara du som kan göra något" det vet jag, men jag behöver er som stöd."som kan hålla min hand då jag ramlar och få mig att försöka igen. Men jag orkar snart inte det. för det jag får höra är att jag gör fel. "Du gör inga framsteg, du går bara bakåt"
Soc säger att jag inte ens försöker må bra, men jag har gått till läkaren och jag pratade om hur jag mår och hur jag känner och jag ska få prata med en kurator. Men tydligen så försöker jag inte nog mycket. Man orkar mer än vad man tror, men man orkar inte hur länge som helst och jag orkar snart inte längre.

Kommentarer
Postat av: Marie
:'( <3<3<3
Postat av: My
:´( <3
Trackback