Inte ett skit.
Jag gör tydligen ingenting för att må bättre. Att gå till läkaren och fixa så jag får prata med en kurator är att inte ett försök till att må bättre. Värdelös med andra ord, och då är frågan om det ens är värt att fortsätta att existera?! Svaret är nej, det är ingen mening att fortsätta då man inte kommer varken framåt eller bakåt. Hur fan kan man bli såhär värdelös? Hade jag mått bra hade jag inte haft sår på armarna, mitt hjärta skulle inte göra så ont och hoppet hade funnits kvar. Jag orkar inte gå upp för trappan för att sedan bli knuffad hela vägen ner, känns så jävla onödigt att ens försöka ställa sig upp och försöka igen.
Less på att bara höra allt dåligt som får mig att må sämre, ända gången jag är bra är då jag ställer upp och gör som "ni" säger. Bra att ha då "ni" behöver hjälp.
Ni har rätt jag är värdelös, så vad fan gör jag här?!
Vill inte ge upp men orkar fan inte kämpa!
För varje negativa grej jag hör så faller jag längre ner och mitt hjärta och min själ känner mer och mer smärta.
Låt mig slippa mer smärta..
Kommentarer
Trackback
